4 oktober 2015

Sånghelg & Rädsla

Hej på er! Hoppas er helg varit jättefin på alla sätt. Vi har haft det bra men varit rätt slitna så några långa vakna kvällar har det inte varit utan bums i säng direkt när flickorna somnat. Alla timmars sömn vi kan få har behövts. Idag har jag känt mig ganska pigg i kroppen och inte alltför mycket av de symtomen kroppen visat det senaste halvåret. Den senaste veckan har det annars inte varit nåt vidare med orken utan det har sagt stopp i både kropp och knopp flera gånger. Men jag känner att det här vänder snart!
 
Igår hade jag den stora äran att få sjunga på ett bröllop och fira kärleken mellan två underbara personer! Jag är alltid lika hedrad över att få vara en del av en så speciell stund. Det var osäkert med hur rösten skulle bete sig då jag har haft en längre förkylning. Det är sisådär med mina luftvägar på grund av förkylning i kombination med min inflammationsastma och jag hostar väldigt mycket fortfarande. Jag har knappt övat inför bröllopet utan har fått ta det väldigt försiktigt och vilat rösten tills det verkligen gällde. Allt gick jättebra och det var så otroligt roligt alltihop! Brudparet var nöjda och glada precis som det ska vara och jag längtar tills det dyker upp fler sånguppdrag.
 
Det hör då och då av sig människor från olika delar av landet som hittat mig genom bloggen och undrar om jag kan sjunga för dom. Blir så otroligt hedrad och stolt ska ni veta! Att lilla jag och min sångröst kan beröra och sprida glädje, det är liksom det viktigaste för att jag ska tycka detta är så kul och vilja fortsätta.
 
 
 
 
Dessa fantastiska flickor! Inte lätt att fånga på bild tillsammans och utan att de härjar runt precis :) Medan jag sjöng igår så var de med pappa och hälsade på farmor & Kjell. Kusin Leo var där så de hade förskräckligt roligt hörde jag efteråt.
 

 
Varje gång de åker iväg med Jesper så får jag såna där hemska tankar och blir så orolig. Tänk om nåt händer dom? Tänk om det är sista gången jag ser dom och inte har pussat på dom ordentligt så de vet hur mycket jag älskar dom? Tänk om nåt händer och jag blir ensam kvar? Det går ju inte bara! Fy för hundan alltså vilka rädslor som finns inom en och vad lätt det är att de tar över. Bara genom att göra något så skingrar jag rädsla och oro och tur att jag hade sången igår för det fick mig verkligen på andra tankar. Denna ständiga oro är inte så bra men hjärnan lever sitt eget liv känns det som. Jag håller mig ifrån att läsa nyheter nu för jag blir nere av allt hemskt som händer.
Försöker leva i nuet, vara glad och lycklig över att vi har varandra, men ibland skenar tankarna bara iväg. Om man bara kunde sätta en stopp-knapp till hjärnan!
 
 
Då är en mysig helg snart slut och imorgon blir det halloween-pyssel här hemma! Nja tro nu inte att jag är så pysslig egentligen men vi får ett pysselproffs på besök samt att jag gärna vill göra nåt sånt med Alva (Siri går ju inte att pyssla med för hon bara drar sönder eller stoppar allt i munnen) eftersom hon tycker det är så kul. Mitt tålamod är väl kanske inte det bästa i såna situationer men men, det ska nog gå bra. Förra året gjorde vi ju en lykta i alla fall. Alltid nåt känner jag! Wish me luck alltså :):):)
 
 

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

ஜ Tack för att du tittade in här & Välkommen tillbaka! ஜ