22 juni 2014

Förlossningen då Siri kom till världen

Denna gången blir historien lite annorlunda än den för tre år sedan. Det tog mig väldigt lång tid att kunna tänka på första förlossningen (kan läsas om här) utan att må dåligt och jag har behövt bearbeta vad som hände då under en lång tid. Såklart var jag lite nervös att samma sak, och än värre komplikationer, skulle ske även denna gång men var nog mer rädd för att jag skulle bli riktigt rädd och få panik när allt satte igång. Men jag blev varken rädd eller fick panik och en upprepning av förra förlossningen blev det icke! Jag fick en drömförlossning, precis så som jag hade önskar och hoppats på att den skulle bli!  Snabb, intensiv & helt komplikationsfri! Bara två stygn behövdes sys efteråt också.

Natten tills nationaldagen hade jag väldigt mycket förvärkar, mer än jag haft tidigare, så jag trodde nästan det var på gång då men det lade sig på morgonen. Ingen sömn den natten alltså. Vi höll igång som vanligt på dagen och trött som jag var efter natten så var jag på väg att lägga mig och vila nån gång men hade nåt nytt projekt (visas sen) på gång så vila hade jag ingen ro till. Inte kunde jag ju tro att de krafterna jag samlat vid en vilostund kanske kunde komma till nytta senare. Vid 21:30 på kvällen låg jag i soffan och hade lite förvärkar då och då när jag plötsligt märkte att det kändes annorlunda och mer ihärdigt så jag fick ta till andningen som hjälp. Jag svepte två Panodil och tänkte sen lägga mig men kände snabbt att det inte var nån idé för det var inte många minuter, knappt ens det, mellan värkarna. Jesper ringde min mormor för att förvarna medan jag kontaktade förlossningen och sa att detta nog skulle gå hyfsat kvickt så vi tänkte köra in rätt snart. Efter en timme från första värken bar det av mot Helsingborg. 

Vi möttes av en väldigt trevlig barnmorska, jag var öppen 5-6 cm redan och snabbt var jag uppe på en balansboll och studsade. Inga längre pauser var det mellan värkarna att hämta andan direkt men jag studsade och rullade på min boll, andades som jag skulle och körde med positivt tänkande. Lustgasen kom fram och hjälpte till när det började tuffa tills sig rejält och Jesper tryckte hårt på mitt  ryggslut vilket hjälpte mycket mot de brännande smärtorna där. Denna gången visste jag ju, till skillnad från förra gången, vad som väntade strax innan krystvärkarna skulle komma komma igång. Hujedamej vad de värkarna gör ONT! Jag bara längtade efter att klämma i och krysta ut ungen samtidigt som jag ju kände av precis varenda millimeter av förloppet och trodde kroppen skulle gå i sönder. Det är nog lätt att bli rädd och på gränsen till galen av den oerhörda smärtan men jag försökte hålla mig lugn, andades ordentligt och var positiv. När jag var var helt öppen så brast hinnorna och krystvärkarna satte nästan omedelbart igång. Första krystvärken klockan 03:07 och 03:11 föddes lilla älskade Siri! Jag var lite rädd för att spricka ärligt talat men bestämde mig för att det fick bära eller brista, efter bara några få krystvärkar skulle bebisen vara ute helt enkelt! Tror det blev fyra eller fem härliga krystvärkar totalt och tack, det räckte! :) Att man bara kan uthärda en sån smärta, det är otroligt. Jag ville vara fullt medveten om vad som hände i kroppen samt ha hyfsad kontroll (i den mån man nu kan ha det) så smärtlindring var jag inte intresserad av och hade nog knappt hunnit med ändå. Lustgasen var inställd på 50% och den släpptes när värkarna var som värst så att jag inte skulle vara alltför lullig mellan värkarna.Barnmorskan kom in ibland och undrade om det var nåt hon kunde göra och tyckte hennes arbetspass var ovanligt lugnt eftersom jag skötte allt själv med hjälp av sambon. Men jag ville inte ha andra springande där inne i onödan när jag "arbetade". Den sista kvarten var i alla fall både barnmorska och undersköterska med och de var underbara båda två. Vi fick en fantastisk upplevelse rakt igenom de dryga fem och en halv timmarna som allt tog. Jag önskar alla gravida fick uppleva en komplikationsfri förlossning för det är ju långt ifrån en självklarhet. Att kunna amma nästan omedelbart efter Siri kommit ut var en otrolig känsla och så skönt det var att få må bra direkt efter och kunna ta hand om både sig själv och bebisen på BB efteråt. Jag är så enormt tacksam över att ha fått en så fin förlossning att se tillbaka på och att nu få vara mor till ännu en bedårande liten dotter!!


Mådde inget vidare 2011...
                               

...men fick "revansch" 2014! :)


Lyckan är obeskrivlig!


2 kommentarer :

  1. Vilken härlig förlossningsberättelse, ryser av glädje!
    Gud vad skönt att det gick så bra och att du kunde ha "kontrollen" kvar!
    Grattis igen till fina Siri och grattis till Alva som
    Har fått äran att bli storasyster 💕

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det kunde inte gått bättre och jag är så lycklig! Tack kära du! <3

      Radera

ஜ Tack för att du tittade in här & Välkommen tillbaka! ஜ